fortfarande

på tisdagar
briserar mitt hjärta

i hundratals heta små strålar

                                     du har det vackraste jaget

vid tiotiden på kvällen
en inlärd reflex

                                   jag är ett du

kan jag 

ännu känna
upphetsningen och den uppspelta förväntan 

                           med fotografisk skärpa ser jag med kamerans öga

men
jag tar inte längre fram de två gnistrande glasen
mörk purpur
häller inte i
det vackra röda vinet
 

jag riskerar allt

och ändå

inte

på tisdagar

tror jag
att allt är vanligt     odramatiskt       småtråkigt
ja    sådär med teveprogrammet      och en kopp té
inget att hetsa upp sig över

motsättning

jag är ett du

det är då
mitt hjärta brister i hundra heta strålar

ler

med ögon

som ser bortom