Jag är en hymn, och jag
kan sjungas ut i rymden
av alla.
Jag kan brännas på din hud
när helst tiden är inne.
Du må finna min närvaro opassande
men jag stegar in i rummet
trots allt.
Människan misstror mig.
Människan längtar efter mig.
Du,
söker mig och fastän
mina krökta vingar burit dig
tillräckligt högt,
vill du alltid sväva
upp,
upp,
upp.
Allt mänskligt har kastat
en ansenlig mängd smuts
på min överrock.
Jag har lovat att besöka
två hamnar varje sommar;
Den värdsliga och
Den andliga.
Jag är både profan
och trogen dig,
i evighet.
Kärleken har landat.