strandens snäcksand mot nakna fötter

händer mot höftbenskam

dikt an strandalen stannar du till

där endast höstens virvlande löv får utrymme

             mellan oss och himlens färger

ser du virvelströmmarna

            av feromoner mot din hud

känner du doften

            av sinnrik värme?

           * 

jag vet att du minns

hur ömt dina händer vidrörde punkterna

hur läpparna dröjde

            kvar

orden vi smakade

var redan uttalade

stod att läsa i våra pannor

ovedersägligen

vi skyllde vår snabba puls

på lakrits som smälte i våra munnar

fastän vi visste att det inte var sant

avsiktligt låtsades vi inte märka

hur känslorna stegrades

timmar senare

när sinnena skärpts till bristningsgränsen

öppnade vi oss ristande

            dikt an

snuddade likt ett skälvande vibrato

            vid tungspetsen

lät efterskalvet brisera

invärtes

© Birgitta Wäppling, mars 2009