På bussen simpel som vanligt trots att jag är vacker, vill ha en/dig kvinna och inte knulla bara titta och gråta mot bröst, spegla vitt mott vitt, kött, kanske le om morgonen; kärlek är ondska det är därför jag är stenhård och förtvivlad.



Ja det här hände igår, kunde inte tro vad jag såg när jag såg dig och jag vet inte vem du är. Du var i högsta grad mörk och äldre än mig, inget litet kön som springer mellan solen och månen, ingen känslodemon snarare vackerlugn som den första frosten och stillheten vid älven.



Flughjärtat slog hårt i mina händer när min syster skar upp sina handleder, du borde veta att jag räddade henne. Hon bodde i ett källarrum med grönmålade stenväggar, jag bodde också där en gång, hade hon inte varit min syster så hade vi varit perfekta för varandra.



Du ser ut som en syster jag vill att du blir min men jag vet inte vem du är. Mellan dig och mig sitter en äldre kvinna och solen slår hårt mot hennes ögon, hela bussen gungar. Om jag frågar dig vad klockan är så är det för att jag vill att du skall röra vid mina handleder alldeles lätt så att jag kan känna ditt blod mot mitt genom dina ljusa ömtåliga fingertoppar.


Ifall du skulle fråga mig någonting mellan himmel och jord kanske jag kolar vippen på pricken mest troligt mer iskall glädje ormtunga feg idioti oförmåga, någonting mitt i mellan som inte finns. Dansar inte från stjärna till stjärna, ramlar och glömmer bort mitt minne. Det tar alltid några sekunder för mig att inse att jag inte befinner mig djupt nere i en brunn när jag vaknar.



Kanske kan prata om vädret eller ljuga om författare film och flator som vänner, tala om frihet ur ett inlåst perspektiv. Eftersom din slöja är cioranblå kan jag berätta för dig att medina var en cool stad men att jag mer går på kalif alis linje. Varför i helvete skulle jag göra det, fan är det här, hur pratar man egentligen, tänker.



Jag bryr mig vill ha både kropp och själ i egen ägo, tillåten att överlåta mig till någon och ändå ha lite kvar, inte skrika sönder morgonen och tiga ihjäl dagen. Mörkbruna ögon, fragila ögonbryn. Du klev av jag blev kvar, plågad av ingenting som aldrig hände.



Du skall också veta att jag vill bli älskad även om livet är riggat, predestinerat och du är en fiktiv karaktär. Så länge jag inte vet någonting vet jag det inte och så länge jag vet något annat tänker jag på något annat även om allt händer på samma gång och händelserna går händelserna i förväg, bakvägen, tiden är ett hålrum, kärleken ett cyklonsug och dina läppar kan många språk.



I brist på att någon är i min närhet lyssnar jag på vato med snoop, det får symbolisera min avsky inför tanken som fenomen, kärleksbristen, syrebristen, slutet.

What the fuck no.