Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
du & jag Alfred


Så självklart ett det är oklart,lillafågel

Du är som en liten fågel vid min sida. Det värker och bultar konstigt inuti. Ibland gråter jag. Jag är nog ett psykbryt. Men stick då? Önskar att jag kunde berätta för dig. Du vänder dig mot mig skrattar högt och konstigt. Jag känner mig som en söt liten bakelse. Varför tittar du på mig så? Lilla fågel, stanna hos mig. Jag skrattar med dig högt jättehögt för att det känns nog bättre då och det gör det. Vill ligga med armarna runt dig och andas, lilla fågel. Jag vill höra dina andetag och säkert veta att jag får se dig imorgon. Den här fick mig att tänka på dig säger du och räcker fram den. Jag försöker le normalt och släpper den inte på flera dagar. Tycker du att jag är konstig? Jag vill vara din föralltid tänker jag och drunknar i musiken. Dagen efter står du och väntar på mig. Jag låtsas att jag inte ser och pussar en nästan främling på kinden. Du kommer fram ler stort drar ett finger på min rygg. Hej säger du, lilla fågel. Hej. Blir varm och glad av ditt finger. Önskar att jag vore oberoende. Vill stanna med dig, lilla fågel. Jag vet inte hur man gör. Ser du mig nu lilla fågel? Jag hade kunnat hoppa från bron på Bredgatan. Vill du ändå vara min vän?




Fri vers av miraklet
Läst 190 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-09-27 19:24



Bookmark and Share


  Sigge
and the magic in those fingers of yours just grow stronger and stronger..
2009-09-29
  > Nästa text
< Föregående

miraklet
miraklet