..."-Ät upp all broccolin för fanders, skrek morsan förtvivlat. För det var det enda som var kvar i sin ursprungliga forna glans. Orörd som en oskuld, kall som ett lik men fin och fast i sin form som en Monroe i rampljuset. I en någon grön kreaktion.

-Fan morsan, måste jag äta upp allt det gröna. Snälla, ser du inte att jag lider. För i våran puberteta pyttiga värld, existerade bara coca-cola, mums-mums, chips, jordnötsringar och dubbel-nogaut.

-Morsan, fan va´lite sjysst. Men hur mycket jag än bölade, så maldes grönsakerna ner mangrannt ned i min strupe. För hon påstod, att de förargliga grönsakerna var som fina fisken. Vi tyckte dom mera var som en fisk, på torra land. Betydligt bättre än popcorn, sa morsan. Och snurrade runt som på en femöring.

Men nu så här, med tonårstiden lite grann i backspegeln så vet man att hon hade djävligt rätt. För grönsakerna är en så pass himla viktig del på våran tallrik. För att våran måltid, ska bli så komplett som möjligt. Summerar man det hela, blir det att grönsakerna gjorde så att jag orkade både sporta, jaga brudar, festa all night long, after and before, och andra prylar som inte hör till zombielivet. - Fan, stackars djävlar som måste trycka i sig en zemla med mandelmassa utan att storkna..."