Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Från arkivet


Jag dödade ett barn idag

 

 

Jag sitter här nu i det stängda garaget som är invid huset där jag bor. Jag greppar ratten på min SAAB 9-5 och låter avgaserna imma igen vindrutan. Jag tittar på mitt armbandsur, en Longines klocka. Modellen kallades för Admiral när jag inhandlade den hösten 1992. Det är en automatik. Det innebär att den dras upp av handledens rörelse. Ett riktigt hantverk är det, denna klocka, menar jag.

Fronten vid vänstra blinkersen är lätt intryckt. En smärre karossskada kommer det försäkringensbolag som jag anlitar att beteckna skadan som. Jag undrar bara vem som anses ha åsamkat skadan i försäkringsbolagets utredning. Kommer det att betalas ut några pengar till min familj? Jenny, min fru vet ingenting om det som har inträffat. Jag vet inte varför jag nu lägger märke till alla små detaljer, varför det är viktiga just nu.

Idag dödade jag ett barn


Jag minns till exempelvis att min son André som är 13 år gick till skolan imorse prick klockan 8 00. Jag sade till honom "nu kommer du försent". Han svarade "det är lugnt, farsan". Han hade sina svarta kläder på sig som han alltid har och hans svärtade lugg hängde som vanligt över ögonen. Han börjar varje dag klockan 8.15. Ja, jag visste att han skulle komma försent, för även om han cyklar på sombara den, så tar det honom minst 20 minuter att komma till skolan.

Nu är det lite sent, min fru har inte kommit hem än. I morse bar hon en lila färgad jumper och ett par matchande jeans till den. Min fru experimenterar lite i den andliga världen, om jag så får uttrycka mig. Lila är en andlig färg, har hon sagt till mig. Varför tänker jag på det nu? Det sipprar in, avgaser. In i bilen. Min Longines klocka visar på 20 01.

Idag dödade jag ett barn


Jag träffade min fru då jag studerade jungiansk psykologi. Först då vi delades in i samma grupp, började vi prata med varandra på riktigt. Innan dess så pratade vi bara om allmänna ting. Ting som rörde Jung. Arketyper och sånt. Det är lite svårt för mig nu att kunna andas. Varför kommer jag att tänka på det just nu, hur jag träffade kvinnan som skulle bli min fru? Jenny har verkligen glittrande och varma ljusa ögon. Ögon som gör mig glad varje gång jag ser dem. Min son André har ärvt hennes ögon. Jag vet inte vad han ärvt av mig. Jenny säger att André är mig upp i dagen. Jag vet inte vad hon menar med det.

Nu börjar det hugga till lite grann i bröstet. Jag minns då André skulle börja skolan. Sju år var han, bara barnet. Han var lite nervös då, vi hade så bra kontakt han och jag på den tiden. Det var innan Jenny blev sådär andlig. Då på den tiden var hon verkligen effektiv och tog med sig arbetet hem. Jenny var marknadsansvarig för ett stort företag. Hon hade inte mycket tid över för André. Det var jag som fick stå för det, att ge det ett barn behöver. Ja, det var jag som gick med André till hans första dag på skolan.

Idag dödade jag ett barn

Jag får svårt att andas nu... Jenny måste vara hemma nu i tron att jag fortfarande är borta. Hon mediterar säkert. Hur mycket kan klockan vara? Var det nu idag som det hände? Jag kan inte tänka klart. Varför svängde han ut vid korsningen, just i det ögonblicket då jag svängde in? Han hade som vanligt tagit sin mountainbike. Han älskade sin svarta Specialized rockhopper count disc, årgång 2007.

Syret håller på att ta slut. Hur långt tid kommer det att ta? Att släcka medvetandet helt, med den här metoden? Det är bäst att hålla andan ett tag, för att sedan låta avgaserna ta över mina lungor. Nu minns jag hur det var, att vara barn. Då jag var barn längtade jag efter att bli vuxen, jag kände mig så osäker och oskyddad som barn. Vilken dålig lukt det är i bilen nu.

Ja, jag kan fortfarande tänka litegranna klart, det är som ett minne vill ta sig fram...

Jag dödade ett barn idag, men jag minns inte... vilket eller vems det var.




Prosa (Novell) av Mr Lindemann VIP
Läst 907 gånger och applåderad av 28 personer
Publicerad 2009-09-30 15:37

Författaren Mr Lindemann gick bort 2012. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


  Karin E
Fängslande! varierat, välidigt gripande. Bra!
2009-10-18

  Maria T
Ja, jag tänket också på flickan
som skulle springa över till
grannen och låna socker.
2009-10-03

  Sturesdotter
Tankar i en människa;
mycket väl förmedlade i denna text

känns mycket äkta.
2009-10-03

  walborg
Suggestiv text - vet inte vad jag skall tro - tänker på Stig Dagermans text.
2009-10-01

  Carola Zettergren
Vansinnigt kusligt, mycket välförmedlat, berättelsen kryper in under huden och griper tag om hjärtat, hårt! Mycket skickligt författat, Applåder!
2009-10-01

  VampyrÄngel
Jag vet inte ens vad jag ska säga.
Wow kanske, eller något.
Men "wow" är för lite.
*Applåd*
2009-10-01

    Bodil Sandberg VIP
Fy f-n rent ut sagt vilken situation!!!!!
Enormt starkt detta alster!!!
2009-10-01

    C3H5(NO3)3
så sorglig! stackars barn, stackars han ,

stackars alla.
2009-09-30

  Blåbäret VIP
en hand tar tag om hjärtat redan i och med rubriken
och hur skulle man orka leva vidare, uthärda smärtan?
du tar med på en resa som känns och berör
2009-09-30

    Ken Cassel
Bra
Mycket bra

Mvh

Ken
2009-09-30

  Anders P VIP
gastkramande. var går gränsen för vad som är uthärdligt att leva med? den suggestiva upprepningen förhöjer känslan.
2009-09-30

  Daniel_78 VIP
den gör ont.

bra!
2009-09-30

  dead_prez
Jag förstår mig inte på dina texter helt, det har jag aldrig gjort, tonen är så varierad och svår att definiera. Jag blir intresserad, och det är nog det tillstånd jag gillar bäst att befinna mig i.
2009-09-30
  > Nästa text
< Föregående

Mr Lindemann
Mr Lindemann VIP