Din blick brukade spinna, din handflata

brukade vara som en sträv kattunga, dina ord

som flödande grädde, mina bråkiga bisvärmar

sjöng som kolibrin av din bredaxlade omsorg

Vi hade en överenskommelse

men ignorerade att livet aldrig skrev på

Jag minns sista timmen utan aning, sista timmen

av tillitsfull sömn på rygg med utsträckta armar

En skärande telefonsignal

från neurokirurgen

med löfte om vårt slut

En fastnad pianotangent

Av oss är bara en preseningstät tystnad kvar

som ett lock över stränder som aldrig ska nås

I väntan på att jag ska simma genom svavelsyra

och gå vidare med glassplitter i fötterna,

med en längtan efter den dag

då mitt hjärta är så fyllt av små sprickor

att det inte längre kan sluta sig om saknaden