Mamma nu har det gått lång tid sen vi pratade sist,det sista jag gjorde var att skicka ett litet brev att jag varken ville träffas eller prata i telefon, men det jag inte gjorde var att förklara varför jag gjorde så det är det som plågar mig så nu. Det var din alkoholism och all din förljugenhet du dolt för mig som kom upp till ytan förra sommaren nånstans långt inne i mig hade jag alltid vetat pga av min uppväxt med dig och min far ni söp ju då med speciellt på helgerna ofta blev det bråk saker kastades i golvet ibland så gick det så långt att pappa misshandlade dig svårt och lilla jag kanske 9 år var vittne till detta vi var då avstängda från omvärlden fanns inga telefoner på landet . I september förra året hittade jag till alanon 12 stegsprogrammet och började sakta förstå alltmera sedan gick jag anhörigprogrammet på mariaberoendecenter fick lära mig ännu mera allt jag trott inte var så farligt var en illusion. Det jag inte förmådde var att säga det till dig varför jag avstod en relation med dig rädslan för ditt förnekande då skulle ju allt rasa sönder som ett korthus och hela jag vara en lögn som en fantasi som jag hittat på. Jag bad om mina hemnycklar för 1 vecka sen via ett brev men inga nycklar har skickats ännu däremot ringde du ikväll då jag mådde som allra sämst jag kunde inte svara ville ju vara stark verbal och utan nåd tala om för henne allt jag visste som hon sedan skulle förneka . Jag är en vuxen kvinna men känner mig som ett liten flicka på 7 år inuti jag vet att jag måste ta itu med detta jag kan inte fly längre från sanningen . Allt som en gång jag trodde var en trasig skiljd familj är nu som en bortblåst löv som seglar allt längre bort mamma, pappa min bror jag är avskild från dom nu och allt ekar en svart tomhet med en enorm sorg och stor stor smärta som lever sitt eget liv i mig