den dåren
som osökt dröjer sej kvar
under utanförskapets dilemma
endast för att uppleva njutningen
av den förtärande elden

den dåren
är värd min beundran
för sitt beglänsande övermod
för sin trotsiga tro
på godhet

den dåren
famlar i mörker

förvisso

men redan svartfamlandet
vidrör den klangbotten
som kanske lockar in
innanförskapets
värmevågor
av hopp

just därför
och endast därför

har även även den dårens ögon tindrat
under den tiden då dårar trodde
att alla människor var dårar

dårar var människor