Nu trollar han till det och önskar sig kärleken men det blir just bara en lek som inget leder till. Upprepar sina ord men det blir inte fler sanningar för det, bara fler ord.
Hon står och hänger invid dörrkarmen, det är en utmärkt plats för de håglösa eller tveksamma, hon är varken det eller det andra, hon funderar bara och känner efter.
Han rusar sin motor högljutt, sjunger glatt och oförfalskat men hon hör ändå bara ramsor och förstår ännu inte vad han syftar på. Syftningar in i framtiden?

Det framträdde på morgonen en grå bild, en bild av en kvinna med kort ljusbrunt hår. Hon antog att det inte var bilden av sig själv som hon sett. Helst vill hon inte veta, men dessa bilder...det tränger sig på och vill nått. Hon orkar inte reagera innan det är för sent och samtidigt vill hon inte reagera, kan det verkligen gå så snett om hon inte reagerar?
Han menar att de passar som fot i handske med varandra, hon undrar om de där promenaderna han tror skall bli av kommer att bli av?
Lugn och ro det är vad hon skulle vilja ha, inte en larmande man med upprepningar, upprepningar, hon älskar ju en annan. Det har hon alltid gjort och kommer alltid att göra.