en trohet lade sig med sina små rötter, alldeles bredvid vår kärlek

sa den var sann och den var solid

subtil sjunger drömlösa ögon

än i drömmens land

viskar med okända ord

kärleksnamn

avklädd famn

varat ger sig iväg en stund

tystheten ter sig

lyssningen överspänd

natten är nära

från länge sen