Tanken faller över honom; han vet. Måste skriva nu; anteckna i princip vad som helst. Orden blir till bläck på det vita pappret. Historien, berättelsen, känslan; bekännelsen, måste skrivas för hand. Med fingrarna.

Under några andlösa, knappt märkbara, minuter ser han ansiktet på skärmen framför. När huvudet vrids ett kvarts varv åt sidan, ser han den skära hösthimlen, speglad i grannens fönster. Stekos fyller tomrummet mellan köket och rummet, i vilket han har satt sig till rätta.

Ett bildspel går så vidare.