Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag sula iväg stöveln mot låtsaskalkonen

Viken speglades i morgonens få solstrimmor och lukten av koskit hängde härligt i luften. Jag nicka åt traktorn och Getängarn däri innan jag stega ner mot vattenbrynet. Längs vasskanten såg jag hur småmörten dansa undan gammelgäddans gap. Jag hade siktet inställt. Mord skriker veganerna på torgen, jag säger middag.

Jag kasta ut och linan spände genom luften. Jag veva in och insöp naturens tysta harmoni. Pluntan var med, insöp lite av den också.

Det högg till. Jag börja veva, trodde länge och väl att det var den gamle som ville leka, men upp till ytan kom Getängarns stöveljävel. Måsen hånskratta längre upp på land. Jag drog upp stöveln, en Tretorn, tänkte först hälla ur vatten och grus när dammvippan tjattra till igen.

Jag såg upp, sula iväg stöveln mot låtsaskalkonen. Träff! Och harmonin kom tillbaka.




Prosa av Ordluffare
Läst 313 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-10-18 21:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ordluffare
Ordluffare