Havsörnen

 

Nu kramar hösten Skåne ömt, med sitt lugn och sin harmoni, i toner av sina sprakande varma ockranyanser, där jorden lapar, vad som singlande, ges till skänks från ovan, medan träden klär av sig nakna, till skillnad från oss människoväsen.

För några veckor sedan skriade Tranorna adjö, samlades, formaterades och gav sig iväg i sina Ve;n med samstämda vingslag mot sydligare bredgrader.
Många fåglar har lämnat mig för denna tid, för att återkomma till våren men en del finns fortfarande kvar och en del har flyttat hit från andra delar av Sverige, för att hedra mig med sitt vinterviste här. Snart kommer fågelborden fram och buskarna nästintill kommer att fyllas av drill.

Efter några veckors ovanlig kall oktober här i Skåne, kom för några dagar sedan värmen tillbaka och bjöd på några av dessa underbara höstdagar med klar hög luft och skinande sol.
Där allt bara var och inga förväntningar pickade fladder.
Detta gjorde att jag satte mig ner i trädgården en förmiddagsmorgon och log åt fåglarna, som till och med badade i fågelbadet och skvätte med vingarna. Glädjeyrsla slog kullerbytta mellan oss.
Jag gick in för att hämta en kopp kaffe och inta ute bland mina vänner.

Min tomt delas av en Å, som flyter femton meter från och längst med fastigheten. En Å som kastar sig över vattenfall, porlar över stenar och planar ut i stilla vatten, i omväxlande krumbukter på sin väg ner till havet. Ån omgärdas av skyddande träd som hänger över den, stora och små samt buskar. Solstrålarna silar genom träden och belyser visa delar av ån, på olika tider, som ett alltid lika varierande ljusspel. På andra sidan Ån finns en damm, där två änder bor och har bott i många år nu. Sune och Selma. I somras berika de mig med elva dunbollar som simmade runt och lekte där. Sune och Selma samt hägerparet Inga och Ingmar och gladan Gunnar är fastboende och trogna sin hemvist.

I Ån finns laxöring. Man ser dem tydligt när de leker på hösten och ibland är de lite dumma, för de hoppar upp på land. Förvirrade hanar efter intensiv ovidvinkelseende, av parning ligger där i gräset och flämtar.
Vid ett av vattenfallen har jag en träbänk med ryggstöd, där jag brukar sitta och titta ut över ån och lyssna på det rogivande porlandet.

Där jag står denna vackra höstmorgon, vid köksfönstret och gör mitt kaffe, ser jag ut över Ån. Tittar till på sittbänken och tittar en gång till.  Det kan inte vara sant. Gnuggar mina ögon och går till storarumsfönstret, där jag ser bänken bättre. Jo varelsen som sitter på ryggstödet, på sittbänken är kvar. Det är en stor Havsörn. Jag stirrar andäktigt.

Han sitter med ryggen mot mig men vrider hela tiden huvudet åt alla håll. Han tittar ut över Ån. Han är stor. Han är intensivt varmt brun. Han håller klofötterna i ryggstödet på bänken och är ca sextio cm hög. Hans gula stora klonäbb vrider sig hela tiden med hans huvud. Hans bruna pigga ögon lyser av lugn. Han sitter där helt stilla och inspekterar omgivningen. Han gör nog som jag brukar göra, lyssnar på det rogivande porlandet.
Jag tyckte mig se en havsörn här förra året men var osäker men det var rätt.
Jag går efter en stund, försiktigt, efter viss tvekan, ut genom dörren och ställer mig på trappan. Ute slås jag av en slående stillhet och tystnad. Inte ett fågelkvitter.
Jag står på trappan och tittar på örnen.
Han sitter där en halvtimme ungefär och så lyfter han. Så mäktigt. Vilka vingar. Säkert en och en halv meter mellan vingspetsarna. Vilken syn. Hans vingar slår rytmiskt gungande, böljande långsamt. Han seglar sakta iväg mellan träden över ån, så sätter han fart över vidderna och är borta.
Jag slår mig ner i på trädgårdsbänken med min kaffekopp och fåglarna börjar drilla igen.
Välkommen tillbaka Du Vackre och vad bra att Du inte åt upp mina pippijåglar.

En av livets förunderliga mornar.

Prosa (Novell) av Berit Robin Lagerholm
Läst 747 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2009-10-24 10:01

Författaren Berit Robin Lagerholm gick bort 2013. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.

Skriv ut
Spara som PDF

erkki Mäktigt! Du skriver så varierat, vackert och beskrivande, att man aldrig tröttnar. En sådan läsfröjd! Tack! 2009-10-26

Bodil Sandberg Du skriver så otroligt bra Berit ..det här är en njutning att läsa!!så enastående vackert och tjusigt målar du upp den speciella goda höstmorgonen!!tack!!och varm applåd!! 2009-10-26

Ingmar Hård "glädjeyrsla slog kullebytta..." härligt uttryck! Och örnen! du uttrycker verkligen synen så att en gammal inbiten ornitolog som jag förstår den. (fast vingvidden är än mäktigare: mer än två meter!) 2009-10-25

Miss Mod Vad härligt att få träffa Skåne så här i nordligare breddgrader, tack. 2009-10-25

Eva Langrath Tack för denna höstvandring och för den vackra bilden av havsörnen. 2009-10-24

Roula O underbart vackert skrivet av dig...en färgrik upplevelse 2009-10-24

Carola Zettergren Välförfattad och givande text, som vanligt, jag såg en havsörn, för lite sedan som mellanlandat på toppen av en stor rishög, på ett fall där de nyss avverkat skogen..Jag trodde knappt mina ögon, denna ståtliga fågel, satt där och såg ut över förödelsen... Tack för denna! 2009-10-24

vera gade Berit presenterar Örnen för Falken;-) 2009-10-24

vera gade en skön morgon tillsammans med dig och örnen... 2009-10-24

Quasimodo Tack för en fin berättelse och upplevelse genom dina ord och ögon !!! 2009-10-24