Känner för att skrika ut min vers till sång

får bara inte fram de darrande orden till refreng

och snälla snälla hjälp mig

visa mig förnuft och

allt det där vi alla bara ska ha

och vara

för i all denna ovisshet och galenskapsgillande flummighet

vill jag bara vara jag

men är inte stark nog

som chili

att stå upp för det

som han på scenen, han som var så rolig

skrattade vi förresten med eller åt honom?

jag kan komma på mig själv att undra sådant

de dagar jag visslar på min promenad

som jag går för sällan

för all media får mig att tröttna

tappa meditationen

motivationen

om att bli "smal och smart"

HOLLYWOODFRU

och ett finsmakande ex till svinpojkvän

det var förrsten han som fick mig att tro att jag var tjock

och oduglig

men mamma säger att jag är vacker, och henne kommer jag för evigt tro på.

tack.