..." Mörkret krafter har allt sedan barnsben fascinerat mig, det okända magiska och mystiska. Olika väsen som döljer sig bakom liten tuva tall och fur. Även andra saker som inte är, det vi tror vara. Kommer osökt in på den fanatstiska trollmålaren John Baur, som inspirerade mig in i den trollska världen som bestod av vättar, jättar, trollpackor och slemgubbar.

Jag har stor respekt för nattens blecksvarta mantel, med de olika farorna som lurar bakom nästa krön. Har man otur, kanske det står en galning som bara vill klubba ner dig. Eller "går igång" på att skrämma skiten ur dig. På kollo, var det häftigt värre med mörkrets dolda krafter.

Lägerledarna ordnade nattliga spöksessioner, och vi letade efter den huvudlösa luffaren som sprang galen omkring bland husen. Och det gälla barnskriket, som hördes från havet som skar som knivar i kroppen. Men allt var inte på riktigt, det mesta kunde man förklara rätt så bra.

Men det fanns vissa bitar, som inte lägerledarna fick ihop. Då när man var barn, tyckte man det var häftigt värre. Och fantasins brunn var oändligt djup. Numera har barnasinnet stagnerat en smula, men respekten för det stora mörka finns fortfarande kvar i bakhuvudet..."