..." Passerade ytterligare några av de många halvtaskiga och anonyma avkrokarna i guds gröna nejder. Några skrala och synnerligen fatala byhålor där korna regerar och där slaktsvinen bökar runt i sitt eget skit. Med spikraka gärdsgårdar som dominerade landskapet som förövrigt var nostalgiskt i all sin undersköna prunkande prakt. De scharlakansröda snickar glädjefulla husen med de obligatoriska vita knutarna, och med sina rustika lusthus och tillhörande groggverandor fick mig att för stunden känna mig djävligt hemma. Fast jag var djävligt lång borta. Men trots allt bultade det i min lekamen ett troget ghettobetonat betonghjärta som aldrig tenderade att avta. Det här kunde lika gärna vara livet på en tallpinne, eller en storslagen dejá vu upplevelse som bara en flower power hippie kunde uppleva när dom hade som roligast. Det här kanske är höjpunkten eller ett steg ytterligare till landet någonannanstans än här. Snacka om att live konfronteras med Familjen Flinta..."