letar, letar

febril sysselsättning i hjärnan
hur länge orkar den?

hon, smått apatisk, med blytunga tankar
längtar efter våren
då allt ska bli som vanligt
fast lite bättre
lite nyare
lite friskare
lie starkare

ett uppgivet hopp
är ändå ett hopp
filosoferar hon
i sina ljusa stunder

för det finns inget annat att göra

hoppet om att Två
bitar som fallit isär
en vacker dag
ska bli ihopklistrade
med ett kanonlim
ett klister som
aldrig kan lossna
vad som än händer

ett mirakel-lim helt enkelt
det letar hennes hjärna efter
där hon ligger blyung på soffan
och väntar på våren
då allt kommer att ordna sej
då allting har ordnat sej...

...och de Två kommer att
väckas av fågelsång
eller av att gryningens solstrålar
dansar lyckligt på deras nakna
ihopklistrade kroppar

deras nakna
ihopklistrade kroppar

deras nakna


kropp