Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt som är skriven med ett tomt sinne. De brukar oftast inte bli så bra när man är varken spänd eller glad men jag behövde känna poesin rinna i mina ådror. Hoppas ni tycker om den!


Själen

Mitt sinne är stilla
mitt minne är kort
låt tankarna virra
långt långt bort

Jag finner en dag
Den är alldeles ny
Så himla långt bort
Vi kan se den gry

Jag granskar mig själv
Långt in i djupet
Nära hjärta och själ
Finner jag slutet

Din blick skär i mina sår
Och mina tankar vänder om
de tvärstannar
och säger stopp, tänk om?

Glittrande ögon
och varma leenden
Våra kroppar möts
vem kunde ana dina avseenden?

Nu sitter jag här
Alldeles stilla
Försöker le åt minnet
När dem börjar trilla

Imorgon är en ny dag
Man bör leva utan svar
Men igår skapade mitt jag
Och det är det som finns kvar

Låt oss fläta ihop våra själars band
Låt oss känna kontakten utan någon hand
Låt oss skapa en värld där ingen behöver svar
För vem minns oss, när vi inte finns kvar?




Fri vers av ff-eliciaa
Läst 230 gånger
Publicerad 2009-11-04 16:47



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

ff-eliciaa
ff-eliciaa