Du var min drog.
Mitt alldeles eget slags heroin.
Girigt brukade jag dig

Missbrukade

För evigt förlorad
Svalde dina ord trots att de smärtade
Förstörde både hjärta och själ med dina gifter
Lät dig kväva mig långsamt med händer fläckade av lögner
Fann mig i det faktum att du hemsökte mina drömmar

Vareviga jävla natt

Tänkte ju att
Din röst var silkeslen när du viskade ord om kärlek i mitt öra
Att din hud var varm och olivfärgad under solens gassande strålar
Att alla dina leenden faktiskt var bevis på lycka i mitt sällskap
Och jag trodde jag var din, på riktigt

Inte som i sagorna

En sensommardag
Min näsa mot din hals och din doft
Som den ljuvaste berusning
Jag blev galen och du spökade överallt
Completely addicted, darling, nearly obsessed

Du slet mig sönder och samman med ord du aldrig sade

Och jag önskar
Att jag hade en rakbladsvass kommentar att fyra av som ett skott från ett shotgun
Mellan båda dina ögon så att du får känna
Smärta, på samma sätt som jag.
För vet du?

Ingen förtjänar blodtörstiga monster i mörkret under sängen mer än du.