Metallen omsluter min kropp
Jag är inte ensam här, flera tusen meter opp i höjd med Gud.
Kvällstidningen ligger oöppnad i mina händer. Rubrikerna i tidningen överträffar inte på något sätt de rubriker med fetstil som finns inom mig.
Sluter mina ögon så att mina tankar inte ska smita ut genom ögonpar,
precis som ville jag stänga locket till en dyrbar ask.
Fukten väter ned franskanten som bromsar upp en ensam tårs framfart. Läsglasögonen på nästippen, dessa allt mer använda nödvändigheter, döljer det mesta på utsidan. Fast trycket på insidan överröstar nästan trycket i öronen som stigningen framkallar.
Vi susar fram genom vita molntussar. Till höger om mig sitter en man vars bild jag inte kan frammana så här i efterhand.

Det slår mig att ska jag dö i dag så får jag göra det tillsammans med främlingar.