Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Läser de förälskades kärleksdikter och längtar dit tillbaka, gör ont...men vågar inte nu, inte ännu....


Håller i stål

Jag blundar, håller mej fast i stål.

Intellektualiserar förälskelsen - min ståndpunkt
Kemisk vetenskaplig förklaring – mitt bevis
Insikten att jag kan vända känslan – min kontroll

Vacklar, tvekar, längtar......

Om jag vågar, se och släppa in, släppa taget, våga vilja ge
Födas på nytt i glömskan av obehag,
Omedvetet nyfiken och spontan inför kärleken
Känna lätthet, kränga av mej den tunga ryggsäcken
av svek, sorg och rädslor.

Ännu en gång falla handlöst över branten.

De totala underbara, kittlande, svindlande,
fångas upp, falla ned, slungas åt sidan
av överraskande kastvindar.

Våga chansa utgången,
kontrasten av upphetsad eufori och total.....hopplöshet....!!

Tvekan, tvivel
klumpen i magen,
sväljer om och om igen, bankar sej blodig mot mitt bröst och brister...smärta

Vågar jag ta Fotsteget mot den brant som kan vara allt detta ?!
Allt hänförande och allt så förgörande...

Tar tag med båda händer om mitt stål räcke...blundar igen, hårdare


(Copyright - © Susanna Bylund)




Övriga genrer av Racel Rosa
Läst 390 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-10-22 13:02



Bookmark and Share


  sol
ja, här höll JAG andan...ett vackert språk, härliga kastvindar.
2005-12-18

  ~mE~
extremt bra beskrivning! mycket mycket bra! =D
man känner igen det så väl..
2005-10-26

  katastrofromantiker
toppenbra!
precis så känns det...
haha man försöker se nyktert på saker men det går ju inte när det är känslor inblandade... eller de grumlar i alla fall ens syn.

jag tror du ska hoppa?
eller... något får dig att tveka
är det förnuft eller rädsla?
2005-10-24
  > Nästa text
< Föregående

Racel Rosa
Racel Rosa