Ibland ångrar jag mig, berättat sådant
som jag kanske skulle ha hållit tyst om

Det är så jag känner många gånger, vad
vet jag och hur vet jag, att det var rätt
person, som fått veta

Det jag länge burit inom mig, när jag tänker
så, blir jag rädd, ser mig om när jag möter
någon som jag tycker tittar lite snett på mig

Varför tror och tänker jag så?

Kan det bero på, att jag en gång berättade
för en kurator, som jag trodde var utbildad
hade tysnadsplikt

Men i hennes fall, var det tydligen inte så,
hon gick ut talade om att jag hade en mycket
livlig fantasi, som hon ville försöka hjälpa mig
bli av med

Hur skulle det gå till?

Jo, jag skulle bo hemma hos henne, så kunde
hon hålla ett öga på mig, se hur jag fungerade
i det dagliga livet

Gick jag med på det?

Nej, jag kämpade emot, ville inte, var rädd för
henne, hon väckte obehag hos mig

Vem hade hon tänkt skulle se till barnen?

Jo, det hade hon planer för, men det gick inte
som hon ville, just då blev jag stark, orkade
med allt strul hon ställde till med

Jag klarade mig, blev ingen hushållerska hos
henne, så ibland ångrar jag att givit av mig själv
berättat sådant, som jag kanske inte skulle ha
gjort



anits 13 december 2009