Inlindad i dynamit


spred du din själ


likt ett köttregn


över den obetydliga


lilla cafegatan


En mänsklig kinapuff


37 gradiga droppar


blötte asfalt


Parasoller färgades


ovackert dödsröda


Alla andras annars så


skitbruna uppsyn var


nu i pausläget dödsvit


Hände mycket hände


lite hände ett ögonblick


Plastteraputen satt


fast i psykosgråt


Frivilliga förlorare


skottade organrester


Tårar fälldes över


vem du nu var


falska sanna däremellan


tveksamt svalda klumpar


i era strupar


Bitvis död själ svävar


vidare i skuggtrapetser


skriker högt i megafon


Lilla jag vågade


vägra andas