jag är rädd för att vara ensam och utan någon där
jag hatar att gå långt i nattens mörka sfär
jag vill inte sova när ingen finns med mig
jag möter inte blickar om jag inte går bredvid dig

jag är livrädd för att verka osäker fastän det är sant
jag låtsas att det inte gör ont när jag snubblar på var kant
jag bryr mig inte om att laga hålet i mitt hjärta
jag skrattar när ni skrattar och är fylld av smärta

jag kräks av allt skitsnack om att jag är bra som jag är
jag klarar inte av att tro det när jag är ensam här
jag ligger var natt i fosterställning och gråter
jag hoppas Gud ser mig, begrundar och förlåter