Det är morgon annandag jul, när lamporna plötsligt börjar blinka, så försvinner strömmen. På vissa ställen blir det riktigt mörkt i lägenheten, som i hallen, där finns inget fönster. Jag tar fram ficklamporna som jag har, typiskt, länge sedan jag använde någon, så batteriet i två stycken är slut. Men som tur är har jag nya, så jag byter och se nu lyser dom också. Precis när jag tänder en, för att gå in i badrummet, kommer strömmen tillbaka. Jag tar det säkra före det osäkra, tar en ficklampa med mig in i badrummet, det finns inget fönster där heller, så det kan bli tämligen mörkt om strömmen går igen.
Ficklampan kan stå kvar i badrummet om strömmen skulle försvinna igen. Jag hinner bara tänka tanken, innan det blir mörkt igen. Nu tar det längre tid innan strömmen kommer tillbaka. När den så kommer tillbaka får jag äntligen lite kaffe, så att jag vaknar. Natten har varit allt annat än lugn och skön. Jag vaknade kvart över fyra att det ringde på dörren, undrade först vad det var som lät. Så förstod jag att det var på dörren det ringde så intensivt.Jag gick upp kollade i tittögat vad det var, utanför stod en man, som jag inte kände igen, bakom honom skymtade jag något mer, såg ett par ben med röda byxor. Var det tomten kanske? När jag stod där och tittade, ringde han en gång till. Jag blev rädd, signalen var så stark, när jag stod så nära. Sedan var det svårt att somna om, hjärtat bara dunkade i bröstet. Tänkte på barnen, om det hade hänt dom något. Jag somnade till slut, men vaknade tidigt svettig och varm, tänkte på nattens händelser. Så kom strömavbrottet, som fick mig att tänka på annat. Jag ringde barnen, allt var bra med dom. Kanske någon som gått fel i natten, eller var ute för att djävlas med folk denna julnatt. Så gick dagen sin gilla gång, undrade flera gånger varför jag inte kom ut på nätet, om det var min dator eller om det blivit något fel vid strömavbrotten. Mig gör det inget, jag kan skriva ändå, men inte publicera. Så ringer en granne och frågar om jag har någon bild på teven. Det vet jag inte för jag ser nästan aldrig på teve på dagen. Jag går och kollar, jag har heller ingen bild. Hon säger att hon ska ringa och felanmäla, efter ett par timmar ringer hon igen, fortfarande ingen bild. Hon låter desperat, så jag kollar min teve igen, ingen bild. Jag lovar ringa och felanmäla. Jag gör det, får veta att det är många som ringt. Dom gör vad dom kan, för att få tag på någon som kan åtgärda det hela. Jag tycker lite synd om dom, som är så beroende av teve. Mig går det ingen nöd på, jag kan skriva både på datorn och med papper och penna. jag har böcker att läsa, korsord, stickning om jag känner för det. Så har jag mina teckningar att sysselsätta mig med. Långtråkigt det behöver jag inte ha. Men jag har inte varit ut i snöovädret, som dragit fram. Men i morgon får jag gå ut, skotta fram bilen, under all snö, den ser ut som en iglo där den står nu. Men det är i morgon, och då är en ny dag, som jag inte vet något om, när jag sitter och skriver dom här orden.



anits 26 december 2009