Livet har varit för fullt av problem och svårigheter för en tid, men just nu känns det som om åtminstone en del fallit på plats.

Jag älskar avslut och att börja på ny kula, så det här med nyårsafton och ett helt nytt år framför mig är mycket hoppingivande och skönt tycker jag. Istället för att fira med dunder och brak, tycker jag om att tänka efter och göre en inventering av det år som gått; se i vilken mån jag lyckats med det jag föresatt mig, vad jag tacksamt kan lägga till handlingarna och vad jag nu kan ta itu med.

Den här märkliga vintern som plötsligt slog till har jag ännu inte riktigt hunnit smälta... (Kanske får lämna den sysslan till vädergudarna). Vad jag menar är att jag vare sig mentalt eller med mina sinnen riktigt har fattat att det faktiskt har blivit vinter. Riktig vinter! Och att det var riktig vinter över julen till och med.

Tomten av Viktor Rydberg har för första gången på mycket länge, faktiskt passat in åtminstone vädermässigt.

Men i övrigt har något hänt som känns rätt sorgligt på sätt och vis. Det är bara inom mig som det har hänt, inte något i den yttre verkligheten, fast jag misstänker att samhällsklimatet ändå har stor del i min inre känsla.

Det som hänt är att julens saga helt verkar ha förlorat sin magi för mig. Varken julevangeliet eller Rydbergs Tomte verkar längre kunna trollbinda mig och fylla mig med den förundran som båda faktiskt gjort tidigare i mitt liv.

Det känns som om det i mitt liv alldeles för länge har varit alldeles för mycket turbulens, för att det för mig allra viktigaste ska kunna infinna sig, nämligen julfriden. Eller kanske skulle jag skriva Julfreden, (Selma Lagerlöv). För det är efter julfreden som mitt hjärta längtar. Stillhet och frid, andakt, att stanna upp och tänka efter, ta emot det lilla oskyldiga barnet och låta det undret fylla själen.

Tror att det jag förlorat är detta att vara i världen men inte av världen. Jag har tillåtit det materiella att tränga undan innehållet och vet inte hur jag ska bära mig åt för att lyckas med att skapa, ge och behålla den äktheten i mitt liv.

Så nu sitter jag här och rannsakar mig själv, samlar ihop mig inför det nya året. Och mitt nyårslöfte för i år får nog bli att försöka återfinna och bevara renheten, sanningen och kärleken så att mitt liv inte bara består av tomma ord utan innehåll, utan istället kan vara en källa av liv för de som kommer i beröring med mig. Med en önskan om Guds Nåd till er alla och till mig själv: Gott Nytt År!