Du krossar min vilja, ingen undkommer din dragningskraft och jag vill inget hellre än att falla in mot dig, även om det innebär döden. Din närhet lockar fram det mest äventyrliga i mig, jag vågar och vill så mycket mer, jag längtar efter och kräver så mycket mer och ingen annan än du kan fylla det tomrummet. Se hur du tänder stjärnor i mina ögon, se hur din sol bränner min hud, se hur mitt motstånd brinner upp i din atmosfär. 

Räcker du ut din hand så kommer jag att ta den. Utan att tänka kommer jag att sträcka mig efter den, bara för att sekunden efter tvingas släppa den. Ger du mig ditt hjärta så kommer jag att hålla det. Utan tvivel kommer jag att omfamna det, men sedan släppa det och låta det falla ner på marken. Du får inte erbjuda mig det jag inte kan eller får ta emot. För jag vill hålla din hand, ha ditt hjärta, vara den som ger dig sin hand och sitt hjärta. Jag får inte önska det jag inte kan få. Kalla händer, krossade hjärtan, det finns inget vi.

Jag hade kunnat älska dig så lätt... ett annat liv, en annan tid, men inte nu, inte som den jag är. Förlåt mig, men jag skulle kunna älska dig så lätt.