glömde du en liten flicka
i en mörk trappuppgång
en kväll för många år sedan
lekte katter runt hennes fötter
bar hon en vacker hemlighet
i en medaljong runt halsen
var hon utomjordisk
felplacerad i din mänskliga famn
brände hennes oskyldiga klotögon
skuld i din panna
förföljande tankar i ditt omedvetna
frågar du dig ibland
om hon sitter kvar där
på trappan och undrar
vart hon kommer ifrån
vem hon är
talar med katterna som förklarar
att hennes synd ger alla rätt att
ignorant passera denna smutsiga varelse
ibland kommer en man
och kliar henne bakom örat
stryker hennes hår
han ger henne närhet och hon spinner
hon borde inte njuta
men hans fascinerade blick
trollbinder henne
i bakgrunden morrar katterna
av avundsjuka
de har förbarmat sig över henne
och hon har inget att erbjuda denna man
solen går upp och ner bakom
en smutsig fönsterruta
men hon lärde sig aldrig räkna dagar
så hon kan inte åldras
tänker du ibland på att gå tillbaka dit
se om barnet lärt sig gå
lärt sig urskilja ont och gott
om hon vill följa med ut