Tusen gånger tusen gånger tusen.

Kall nattsand
runt varma, sovande kor.

Silvertärnan slickar dagg,
silar spigg i näbben.

Korna andas
ur din mun,
in i hennes.

Du simmar mot mitten, linjen där ute
svart blir blått
och blått blir vitt
och alltihop blir grått igen


Grå strandfukt. I staden mer gulrött sken,
som gärna samlas
på en och samma plats,

som gatlyktan här utanför,
eller ett hårband över Västerbron,
paljetter lossnar, knutar öppnar sig och flyter ut




Det här är vad vi har;
grått är vad som finns