En dag är jag borta...

Vad händer då?
Vad har jag åstadkommit?
Vad för bra har jag gjort?
Har jag familj?
Har jag haft ett lyckat liv?
Varför finna det inget svar på mina frågor?

Jag vill veta nu och det är någon ide att ens finnas.
Att ens stiga upp imorgon.

Just nu känns allt ensamt och mörkt.
Jag har familj, jag har vänner, de är mitt liv.
Men jag har ingen som älskar mig lika mycket som jag älskar dem.

Jag vill känna kärlek igen...
Jag saknar den underbara känslan att vara lycklig,
kunna titta på någon och känna han är min.

Det är ingen ide att prata med någon om det
för de skulle bara se det som någon patetiskt sätt att synas.

Men jag vill inte synas, är trött på att ses som en trofé.
Jag är en människa ingen sak.
Jag vill bli älskad igen<3