Kalla mig envis, kalla mig långsint om du vill
men det ändrar inte min syn på dig eller mina känslor
besviken och irriterad på den du är
och jävligt trött på att bry mig, trött på att försöka
orkar inte skrapa ihop skärvorna
av mitt krossade jag
varje gång du vänder mig ryggen
Confession; det kändes bättre i julas,
men det betyder ganska lite efter alla dessa år
Ärligt talat så är jag fortfarande irriterad även
om du försökte där och då
men nu då, vad händer nu?
I snart 24 år har jag bara haft dig i mitt liv
som en skugga, dom få gånger jag orkat hälsa på
har försökt att få dig att se mig
men jag har officiellt gett upp hoppet och om
du ändrar dig vet du vart jag finns
Det räcker inte med tomma ord...

Så säg ingenting till mig pappa, för jag har fått nog.