Tittar ut genom fönstret och ser ner på parkeringen. Drar en djup suck.
Längtar hem. Här sitter jag i en lägenhet med en man som jag inte vill ha men trots det envist hänger kvar vid. Det är så svårt att lämna någon som verkligen verkar behöva någon som jag. Mig. För just den jag är.
Men det kan vara svårt ibland att inte försöka stöta ifrån sig den här så kallade kärleken som han kallar känslan i magen. Jag visste inte att kärleken kändes som en vass klump med is.