Vem är du som vågar granska mig?
Mig! Jag som är allt.
För mig är du inget, obetydlig och värdelös.
Vill du verkligen se mig?
Som jag är?
Det är som med alla poem om denna.
Vi dyker in i ord-havet med något slags hybris och tror oss kunna hitta svaret.
Vem är jag?
Om jag inget gör eller säger varken syns eller hörs jag.
Kan jag då finnas?

Vi alla är ganska fula. Vidriga på vårat eget vis.
Jag är ganska vidrig.
Ful.

Precis som min existens har jag ingen poäng att göra.