Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den raka motsattsen


- Du hade den starka dragningskraft jag försökte undvika
- Jag hade orden som du aldrig kunnat uttalet eller stavingen på.
- Du hade de starka ansiktsuttrycket, som fick mig att inse vad mina ord betydde.
- Jag hade kraften, att tro på de ord som jag skrev ner i ett skyfall.
- Du hade kärleken till mörkret som jag helst undvek att se.
- Jag hade passionen till ljuset som du läste upp för mig, ifrån alla dikter.
- Du hade ovanan att alltid älska det som jag avskydde.
- Jag hade vanan att alltid säga stopp.
- Du hade förhållandet till hatet.
- Jag hade bandet till kärleken och lyckan.
- Du förstörde min illusion av kärlek när du tog ett steg för fort.
- Jag sårade dig genom att stå kvar och titta med blodsprängda ögon.
- Du förstörde allt jag byggde upp.
- Jag försökte att få dig tillbaka, till vad du var.
- Du skrek, du inte ville tillbaka. Det fanns ingen kärlek i din värld.
- Jag bad dig att komma tillbaka men du vägrade. Du vägrade se att hos mig fanns det en stark kärlek.



Nu har allt bytt skepnad.

Du har tysnaden delad med mig.
Du flyr från omvärlden, jag flyr från mig själv.
Tillsammans hatar vi kärleken för dess fördommar.
Vi ser tillbaka, minnerna sliter oss itu.
Du tog en simpel tur-o retur resa tillbaka, för sista gången.
Endast för att notera vad som skett.
Du insåg att jag var delad, sönderskuren och trasig.
Värre än när du lämnat mig, jag är en helt annan person nu.
Någon som har ett behandlings hem instängt i sin egen kropp.
Du drabbas av hat, du vill döda den person som fortmaterat om mig.
Men du orkade inte bära mig upp då, dess värre nu.
För bär du mig, erkänner du för världen att du behöver mig.
Du får inte vara beroende av någon, inte ens mig.
Hatet och hämden rör sig fort inom dig, du måste se mig igen.
Du måste bara se mig och bara titta vad som händer.
Kommer jag falla ihop, eller håller jag ut som jag alltid gjort?
Du ser min smärta att se dig, även hur den river sönder de kvarlevande i mig.
Hugger mig ner till marken, låter mig känna skam.
Du kom tillbaka av orsaken att se hur likheten sprungit ikapp oss, och kedjat oss tillsammans. Endast våra sinnen.
Bara för att ha en teori på att förändringar sårar.
En förändring av dig, en förändring av mig.
En verklighet så grym.
En kärlek så obetydlig, så tom. Ett barns drömmar, krossade.
Du vet hur mycket jag tänker på dig, vet allt om dina tankar och känslor.
Jag vet ditt rörelsemönster, jag kan dig nu.
Jag känner dig som om att du är en del av mig.
Den delen av mig som gjorde mig hel och fortfarande gör.
Du är det klistret som sätter ihop mig när jag är som mest delad.
När du kom visste jag inte vad du ville, kanske ville du säga hej.
Kanske ville du bara se mig, men du sa till dina vänner att du letade efter mig.
Letade efter mig, jag vet hur mycket du undviker och försöker hålla
masken.
Men du misslyckas, vi är allt för varandra.
Vi är som droger för varandra.
Onyttiga som gör att vi flyger ovan molnen.
Vi är varandras motsatter och kan inte låta tiden gå, inte låta den ha sitt.
Vi skulle tvinga den att andas med en maskin, bara vi fick varandra i slutet.
Jag skulle kunna vänta en evighet, bara det var dig jag fick i slutet.




Du är mitt klister men du är inte här, du är inte här nu. Du är borta och du kommer aldrig få reda på vad jag känner för dig aldrig! För du vågar inte se efter och jag skulle aldrig tillåta dig.




Övriga genrer av Sara.
Läst 573 gånger
Publicerad 2005-11-03 23:41



Bookmark and Share

  nea.
Älskade , det gör ont att läsa .
Han vet inte vilken tur han har att han fått din kärlek ; Den vackraste av kärlek som någonsin funnits !
Älskar dig <3
2005-11-04

    Lojsan
ME LOVES YOU!
2005-11-03
  > Nästa text
< Föregående

Sara.