Och världen försvann för en sekund

och vi förlorade spelet

medan du smashade över bollen till andra sidan

där gud tog emot och nickade tillbaka

och jag tittade mest bara på men du

dudududududu

ville inte lyssna

Så jag gick och sprang iväg

över kullen och vattnet var så blått

och bergen så höga men jag gav inte upp

utan sprang sprang uppför klippan

för att kunna se jorden från ovan

och väl framme insåg jag att jag lurat mig själv

Isle of Skye var aldrig så vackert

som när vi var där ensamma

och jag spottade snorloskor ända ner

till havet för att se om de kom fram

och stenarna föll snabbare än pappersflygplanen jag vikte

men du var ännu snabbare

Så vi dök

dök dök dök i

vattnet var så kallt men någon

tog min hand så jag tappade all oro

och berget måste varit minst 1000m högt men

det kändes som 5 och jag har alltid velat uppleva

känslan av att vara på gränsen

precis innan fallet

för att känna vad jag verkligen vill

Men det kändes inte och sen simmade jag runt

och tappade tid och lust

och någon lämnade mig där

ensam för att tänka

men jag blev uttråkad och vände om

men hade redan tappat greppet om vad

som var upp och ner

Som när man surfar och kommer under brytet

och dras med i strömmen av vågen och

paniken växer för jag dras neråt och slår i huvudet

i klipporna och när jag vaknar upp en sekund senare

vet jag inte åt vilket håll jag ska

men jag känner att benet dras uppåt och tänker att det

måste måste måste

vara rätt

men så inser jag att leachen gått av och i samma sekund

inser jag att det är kört

det är fan kört och jag ligger där och väntar på ögonblicket

då allt ska svartna och jag ligger där

och paniken jag alltid trott skulle komma kom aldrig

och jag kände mig så ensam när jag tänkte på

att jag inte ens kände ångest

men så kommer nästa våg och drar mig uppåt uppåt och

mina blodiga fötter känner kylan

av att komma över ytan och jag kämpar

kämpar

och när jag äntligen får upp munnen över vattnet

så är jag så trött att jag inte orkar andas

men jag tvingar tvingar tvingar mig själv och jag tar ett andetag

och sen svimmar jag och jag fastnar där

i den sekunden i den vågen

och jag dras ner igen

men jag hann få in luft i mina lungor och jag tänker

tänker tänker

att jag vägrar ge mig så jag kämpar och kämpar och

denna gången kommer jag upp och jag sprattlar i ett försök att simma

och jag ser klipporna framför komma emot mig

och vågen bakom komma närmare och jag skriker

men det hjälper inte

för jag är på icke skyddat vatten och jag får skylla mig själv

som de säger i detta landet

så jag tar ett andetag och det gör så ont så ont men jag måste

och jag kämpar kämpar

kämpar

mig upp på brädan

bara för att komma upp, ovanför, över

vattenytan och kunna flyta fram på den lilla ork jag har

och när vågen kommer är jag beredd och jag flyter

och det känns som änglar som flyger mig hem

så jag blundar och tänker

det är nu eller aldrig

nu eller aldrig

och de bär mig

bär mig

hela vägen fram och när jag kommer fram är

en gammal dam där och hjälper mig

men jag kommer inte ihåg mer för då gav jag upp och jag slocknade

och drömde

drömde drömde

så vackra drömmar om änglar och sol och vatten

och när jag vaknade låg jag som i ett skal för mig själv

där på stranden

och jag såg dig springa på håll med bräda under armen

och jag tänkte att du missade allt

men det var ändå för vackert för dig