Vi börjar ensamma och små,
de första flingorna av snö.
Vår hy är sidenlen och mjuk,
beskyddande täcke av snö.
Vi lever som små oskyldiga barn,
oskuldens färg som snö.
Vi växer upp och blir allt smutsigare,
vi smutsar ner all snö.
Ju mer tiden går, ju mer tynar vi bort,
slasket av vår snö.
Tillslut finns inte mer vår existens.
Värmen tog vår snö.

Livet kan jämnföras med en vinter,
Livet kanske känns långt,
Men är det mycket längre?
Längre än en vinter?