Utan smäktande stråkar
får fåglarna kvittra
där i träden.
Det är bara sådant fåglar gör
för att täcka sina behov.

Bäckens eviga strilande
gör oss kissnödiga
och paniken letar buskar
att huka bakom,

och där
i den mjuka, inbjudande mossan
kan jag kliva ner mig,
bli av med en stövel
och bli våt om fötterna.

”Förtjusande trevligt!”
(där stal jag ord
ur munnen
på Saltkråkan)

Men
så här under aprils grå hinna
när snön i skuggan
är nästan svart

doftar barrträd ändå
som barrträd gör.