Mina konturer suddas ut i kanterna, jag flyter ut över golvet när du kommer in i rummet.

Sen rör du vid mig och vi flyter samman i något jag inte visste existerade. Du fyller min kropp av fingeravtryck och orden du viskar mellan mina läppar pulserar i mitt blodomlopp. De rusar pressar och spränger tills jag tror huden ska krackelera. Dina händer fastnar i mitt hår och mina fingrar drar linjer mellan märkena på din hud.

Rummet löses upp i kanterna. När du ser in i mina ögon ler jag genom tårarna. Känner dina händer överallt och förundras över hur det går att vara på så många platser samtidigt. Hur det är möjligt att vara så mycket i någon att allt annat stannar.

Dina läppar är torra och din hud är så varm att jag nästan bränner mig. Försöker säga något mot din hals, men det är som att orden gått förlorade någonstans mellan dina axlar och din puls.

Tappar bort mig själv i dina kyssar och under dina fingertoppar, kroppen darrar och jag är mer än någonsin tidigare. Mina naglar gör din hud röd och du andas dimma i mitt ansikte.

Då, precis då när du snuddar med dina läppar över mina handleder och din tyngd vilar lätt över mig fyller du upp tomrummet. Så intensivt, och så plötsligt att jag tror att jag ska svämma över.

Hur jag andas i din mun och hur ditt hjärtas slag tränger igenom min hud. Allt så utsuddat och diffust, så skarpt, så nära och så otillräckligt.

Sen dina armar runt min kropp, ditt hjärta saktar ner mot min ryggrad, mina händer trasslar in sig i dina. Om du rör dig nu, om du tappar mig, om du drar dig ur mig, slutar jag andas och faller i bitar över dig...