vi målade ögonen svartare än sot
och hade helst ingen färg i ansiktet

nitar och svart skulle det vara,
lika svart som vad vi ville tro
att våra själar var

(man kan ju inte må bra
eller hur funkar det där?)

piercade och besmyckade våra kroppar
stack in för att sticka ut

(man kan ju inte se ut som alla andra,
det är det enda viktiga
tror jag?)

vi sa att allting var svårt,
ingenting blev någonsin som vi ville
inte för att vi ville något egentligen

sa att alla drog sig undan och hatade
fast det var hela tiden vi som föraktade
men sa att vi var förtryckta


vi levde under tron att tonår
betydde svart hår och ärrade lår