Överväldigad
När jag ser bakåt
Ett avsked varje månad
Förhoppningar som gnistrar
när örnen lyfter ur askan
Oväntade vindar mot himlen
Drömlik längtan
när mitt inre tar gestalt
i form av en man
med svärd och rustning
Mörka trollkarlar
trummor som driver dansen
Plötslig öppenhet
möts utan barriärer
i några sekunder
Så kommer vinden svepande
platsen så ekande tom
Bara jag, bara jag
vart jag än faller
Trär mina avsked som smultron på strån
Lär mig att uppskatta virvelkyssar
och mina starka ben
som känner jorden