Hjärta som slår, intensivt, hårt.
Lemmar som skakar, muskler skälvande av
njutning,
utmattning
och ansträngning.
Andningen trappas upp
tills det känns som om jag inte kan andas alls
utan den smärta som sprider sig från bröstet,
upp i halsen och ner i magen.

Smärta, tortyr, njutning.

En rädsla att förlora och ett begär, önskan,
behov av att nå ända fram.
Utmattning och adrenalin
- en kontrast som skapar en eldsvåda inombords,
som bränner sönder alla organ och får det att tåras
i ögonen.

Smärta, tortyr, njutning.

Njutning.
Mitt synfält rubbas av yrseln
som tränger fram genom min kropp,
mitt huvud - och jag måste blinka, anstränga mig för att
tränga ute den dimma som sprider sig
framför mina ögonhålor.
En tanke, inriktad på endast en sak, alla känslor
riktade mot samma mål,
en lust att fortsätta, att komma framåt,
att fullfölja det påbörjade trots sviktande ben och
darrande muskler.
Och ingenting annat tar sig form i mitt sinne,
ingenting annat tränger igenom,
som om alla andra tankar, företeelser och
krav stängs ute - trollbindande.

Smärta, tortyr, njutning.

Ett maratonlopp.
Ett behov, begär, beroende.
Maratonlopp.

Du. Endast du.