En nattfjärils kokong.

En tung matta hänger ifrån taket, delar rummet i två.
Den är dammig. Smutsig.
Klädd i samma färg som det mörkt röda,
koagulerade blodet
som klumpar sig i mina ådror.
Täpper till.

Jag drar häftigt efter andan.
De rödsprängda ögonen, smyckade av brustna blodkärl,
spärras upp liksom i chock. Som att vakna upp ur en koma.
En överdos, förgiftning - neurotoxiskt.
Paralyserande av muskler. Förstelnad.

"Det finns ingenting roligare än olycka". Samuel Beckett.
Absurdismen.

Den blöta astfalten smeker mina bara fötter.
Omfamning och vördnad.
Svart humor, en glad pessimism.
Den blöta astfalten skrapar mina bara fötter.
En tyngd över mitt bröst, han gör det svårt att andas.
Absurdismens glädjerop.
Den blöta astfalten färgas av blodet från mina skrapade, bara fötter.
Bäst att du springer.

Din smekande vördnad inför det stora mandomsprovet.
Att med vakna ögon inte se något.
Att blint stirra motpolen i dess ögonhålor.
Utan respons, utan förklaring. En stor fråga,
men inget svar.
Pseudo. Pseudonym. Oäkta, falsk - anonymitet.

Ska vi prata igen om hur orättvist allting är?
Vi analyserar problematik i botten av våra glas.
Det luktar starkt. Frätande. Som cyanid
- då våra ögon möts.
Du vet att jag inte kommer att stanna.

En tung matta hänger ifrån taket, delar rummet i två.
Den är smutsig. Skyler skamfläckarna.
Klädd i samma färg som du och jag.
Neurotoxiska kemikalier i mina ådror, frätande syra,
som tränger ut,
när du tränger in.

En överdos - förgiftning.