den första tussilagon




snödropparnas tysta vårmöte

under äppelträdet



minnen dyker upp

ett efter ett som

lekfulla kattspår i gräset

av citronfjärilens himmelska dans




jag har ej sökt den

lutar mej tryggt tillbaka

låter

väntans leende läppar

sluta mina ögon


så vila mina ögon,

vila

i tidens oändliga lund



tids nog stöter jag nog på

den första tussilagon


det brukar ju vara så