Jag åker i 70km i timmen mot ett vägskäl
(det är så snabbt min häst skenar hem med mig i vanliga fall)
Och jag vet att om jag inte är totalt förberedd
åker jag tillbaka till första rutan och fastnar där i kanske hela mitt liv.

Jag vill inte tillbaka till ett ställe som har 150cm snö i april!

Jag vill till storstaden.
Det är dags jag växer upp, nu när ja börjar bli gammal.
Slutar skriva utan konsekvenser,
Använda psedonym
och spela datorspel med rosa hästar i.

Jag letar jobb
och efter hundratrettio annonssvar (minst)
har jag inte blivit kallad till intervju.
(dags att bifoga bild kanske?)

Och inte får jag sålt hästen
efter 300 visningar av annonsen
har EN person ringt.
(och den undrade hur mkt han kosta, vilket står först i annonsen.)

Min panikstress handlar om mina betyg
fast jag inte ska plugga vidare
om att jag aldrig vill tillbaka hem
(utom möjligtvis en jul då och då)
och så har jag tröttnat totalt på små inskränkta norrlandsidéer.

De bästa dikterna kommer man på när man röker, eller hur?
Hur gör då du som är icke-rökare?

Är det därför du kommer ned i köket vid halv elva och undrar om jag är röksugen?
Du kommer sakna mig, kanske mest av alla.