När jag en gång i tiden gick lärarutbildning på Malmö högskola, mötte jag en hel del människor som borde ha hindrats från att bli lärare. Inte minst de lärare vi själva hade.
En av de manliga (?) lärare som gjorde ett visst intryck var en person med en undanglidande och diffus framtoning. Han hade en imponerande kroppshydda
som skvallrade om ett overksamt leverne och för mycket inmundigande av vissa vätskor. Denne man hade svårt att lära ut någonting över huvud taget, men strävade på i loja, svepande ordalag.
Under min period vid skolan hade något ljushuvud bland annat kommit på att ett genusperspektiv skulle finnas med inom ramen för de ämnen vi läste.
Den diffuse, manlige (?) läraren måtte ha ansträngt sin hjärnceller hårt för att få med genusperspektivet. Under en av hans lektioner fick vi se en film om ett dagis med endast manlig personal. Denna filmvisning var det enda inslaget av genusperspektiv i hans under(måliga)visning.
Du milde sankt, tänker jag fortfarande angående detta.
Ett annat intressant (?) inslag i utbildningen var när en blivande lärare berättade hur hon, under praktikperioden, genomfört en lektion med sin fjärde klass. Den unga kvinnan hade givit nio/tioåringarna en lektion i sexualkunskap, innefattande påträdandet av en kondom på en naken banan.
Hugaligen ...
Gränslöst lärande, eller lärare utan (skam)gränser?