Samtalen, de dolda för omvärlden
till vilket öra fäste du sedan sanningen?
En dag ska jorden vara ett minne blott
ett roterande klot som blandar samman
dag och natt.
Ingen kommer ändå att förstå
orosåren, Helena.

Samtalen, måttet vi äger där längden
på seklernas åldrande trappa
och vi förklädda för att förringa det uppenbara
kotornas omaskerade stelhet.
Vi förråder oss själva Helena,
det nakna folkets skuld.

Samtalen, de fördömda
vad ledde de till?
En desperat aftonbön
till en frusen barm av en frusen själ
ett blygrått hem
där vi sakta lärde oss att tiga.

Fasaden kommer att rämna,
de tunga tornen att falla
kungarna mister sin krona
och vi, vi kommer att förstående le
genom de uppenbara lögnerna
från de adliga.
Förlåt dem Helena.