jordgången
livet
det
liv
vilket ligger bakom hade så ofta fått mig att känna mig underlig
underlig till mods.
upplevde ofta en virvlande rörelse
borrar 
borrar inåt
denna upplevelse vilken började med en känsla
var mera en borrande rörelse upp ur

inom mig kunde jag se markerna
jordarnas rötter
alla rötters rötter
växter träd
stenar egentligen människors djurs rötter

nåvälan vi kan väl stanna vid träden
vid växternas rötter

helt klart hörde jag en duns
en klang skulle jag väl benämna den utifrån den jag är
såg mig omkring
upptäckte ett frö
fröet lade sig tillrätta
burrade in sig i jordetäcket
somnade med ett leende på läpparna
då och då syntes en ljusglimt skimra genom ögonvingespringa

jorden andades varmare
såg fröt sträcka på sig
och så
plötsligt lustigt borra sig upp
jord var spiraler runt grodden
så upplevde jag
ett
djupt
andetag
stjälken var uppe
kisade en aning
det var oändligt mycket ljus där
där ovanför jordbädden
vips öppnade fröet vilket nu inte var ett frö hjärthänder
den renaste vackra droppe föll däri
så vacker
så
genomfyllande
skönhet

vilket blad det var
är det viktigt
det är ett blad med skönskrift

befinner mig ofta krypandes nära
nära marken
skulle vilja säga att jag är mark
en dag mötte jag en daggmask
daggmasken krullade sig upp ur jordebädd
den där rörelsen var fröets rörelse
borrörelsen uppåt

daggmasken mötte mig leendeljus;
tycker du inte att det räcker nu

räcker, vad räcker

ja, du känner dig lite bortglömd eller kuvad kanske
du är någonting på marken lätt att trampa på
människan säger ofta;
livet har fått mig att känna mig som en mask
eller jag var inte mer värd än en mask på marken
det är väl lite tokigt att säga så

såg maskens rörelser
både ovan och under marken
den tunna huden
de ytliga rötterna kan skadas inte de djupa

mm så är det sa daggmasken
så är det
att vara mask är mer än människan tror
kom så är vi med marken

det vilket tidigare så länge varit en känsla
var en stark upplevelse
mitt inre;
det var en så underbar upplevelse
den glömmer jag aldrig
såg hela fröets väg
slog ut hjärthänder
dansade med ansikte vänt in i regn
så befriandeljus följde jag jordevågens jordegång