Jag är en fisk. Vi står på isen och ser på den. Himlen är rosa och blå, isen tar dess färg. ”Jag har inte varit hemma på länge”, säger jag. ”Jag har alltid varit utlånad. När jag var liten bodde jag i ett akvarium hos en familj. Jag kom nästan aldrig hem. Och åh vad mamma blev orolig när familjen skulle äta fisk till middag och man kunde känna doften och höra hur den panerades”, sa jag. ”Nu har jag en egen fisk i ett akvarium”, jag visade akvariumet. ”Det är en karp. Den är smart. Ser du hur den följer dig med ögonen? Den kan attackera dig om den vill. Den har gjort sånt förut. Du hör inte hemma här. Men, vem gör egentligen det?”